Ett avslut…..och en ny start

Äntligen är det dags!

Imorron, fredag, hämtar jag hem Bella, nya vovven. Jag är så glad att jag hittade henne……och längtar efter att få börja jobba med henne. Det är tomt efter Sissy, min gamla hund, som efter 16 år fått sin välförtjänta vila…….

 Visserligen så har jag ju sonens hund Rocko att låna, men det blir inte samma sak ändå…

Och sån tur att jag hittade annonsen på Bella! Och att jag mejlade igen, när jag inte fick svar först…

Förvirrade? Ska kanske ta det från början:

För drygt 15 år sedan ringde min äldsta bror och frågade om jag ville ha en hund. Mja, jag hade väl egentligen inte tänkt det, så jag var lite tveksam. Men efter att brorsan berätta om hunden ifråga, och efter en diskussion med sönerna, så bestämde jag mig för att kolla på vovven i alla fall. Jag var arbetslös just då och det passade ju bra på det viset. Och jag har växt upp med hundar, så visst skulle det vara mysigt med en…..

Familjen som skulle omplacera henne, hade, mot bättre vetande, fallit för dotterns tjat och låtit henne köpa en hund, trots att mamman i familjen var allergisk. Så gick det som det gick. När hunden var 9 månader insåg man att man var tvungen att göra sej av med den. Ägarna bodde grannar med brorsans svägerska, och när dom hörde om det tänkte dom direkt på mej. Åkte och titade på vovven. Vi blev visade ner i gillestugan, i källaren. Där nere smög en liten svart hund efter väggarna och såg rädd ut.

Till sist vågade hon sej fram i alla fall och hälsade. Hon var så söt! kolsvart, med vitt bröst och mage, vitt på tassarna och en vit strimma i svansen.

Det visade sej att hon mest fått tillbringa tiden därnere och på köpet blivit folkskygg. Understimulerad var hon med, stressad, eftersom hon tillbringade mesta tiden ensam därnere. Hon hade gnagt sönder en halv skinnfåtölj till följd av tristessen.

Det visade sej också att hon knappt var rumsren, och hennes kondition var under all kritik. När hon skulle ut, släppte man ut henne på tomten för att göra sina behov.Några längre promenader var det inte tal om. Bara när barnens morfar var på besök fick hon komma ut på en ordentlig promenad. Dessutom var hon livrädd för mörkklädda män, kanske pappan i familjen varit elak mot henne.

Nåja, hos oss fick hon det bra. Efter ca en vecka var jag på besök med henne till brorsan, och hans svåger och svägerska var där. De trodde inte sina ögon! Det var en helt annan hund de mötte. Borta var den smygande, rädda hunden, nu var det en pigg och nyfiken liten dam som mötte dem.

Sissy blev min ständiga följeslagare. Vart jag än var, följde hon med. Hon var så mjuk och snäll. Skällde aldrig i onödan….så otroligt tillgiven. Alla som mötte henne blev förtjusta i henne. Hon var med mig på jobbet, och blev allas lilla maskot. 15 härliga år fick vi tillsammans. Jag vet inte när knölen under Sissys mage dök upp. Men den började som en liten knuta, och vi trodde först att det varen muskel- eller senknuta.

Men hon var pigg som alltid, och den ändrade sej inte i storlek så vi bekymrade sej inte så mycket. Av en veterinär fick vi bedömningen att det varen godartad tumör. Åren gick, En dag märke vi att knölen blivit större…..men Sissy var fortfarande lika pigg och glad. Men knölen växte…

Till sist så var den oroväckande stor, och vi började fundera på om det var dags snart. Sissy hade ändå hunnit bli 15 år, och vi märkte att hon blev allt tröttare. Så efter mycket övervägande beslöt vi att det var dags att låta henne få somna in. Vi ville inte riskera att tumören skulle spricka, och vi ville hon skulle få ett värdigt slut. Det var mitt livs värsta beslut, men jag ville hennes bästa. Med tungt hjärta började jag kolla upp veterinärer. Hittade en som jag fastande och det visade sej vara ett gott val.Tillsammans med mina två söner åkte vi med Sissy de 4 milen för att ta farväl för gott.

Hon somnade in tyst och stilla i mitt knä…….Jag trodde jag skulle gråta hjärtat ur mej….

 

Men under Sissys sista veckor, så ramlade jag över en annons. Detvar någon som ville omplacera sin 2-åriga amstaff-tik. Eftersom vi för 2 år sedan fick tillökning i familjen med busfröt Rocko, en Amstaff som omplacerats genom ett hundhem, så kändes det naturligt att välja den rasen. Jag har fastnat för dessa underbara och lite misskrediterade hundar,och ville har lite mer att jobba med.

Jag svarade på annonsen, hade en känsla att det här skulle bli bra. Väntade i ett par dar men inget svar. Bestämde mej för att mejla igen, och vilken tur att jag gjorde det! Det visade sej att svaret på mitt första mejl hamnat galet.

Jag fick kontakt med en härlig ung tjej, Bellas matte. Jag hade massor med frågor såklart, och hon svarade på allt. Ju mer jag läste, ju mer kände jag att det hrä var den hunden jag ville ha. Vi åkte ner och hälsade på, och när jag klev in genom dörren i Bellas hem, så möttes jag av en underbart söt liten tik som överföll mej med pussar. *ler*

I hallen möttes jag också av Bellas matte, och det kändes så naturligt att hälsa varandra med en kram. Vi fick genast jättebra kontakt, och jag blev helt övertygad om att Bella var hunden för mej. Vi ville dock se hur hon och Rocko kom överrens innan jag bestämde mej.

Så det blev ännu ett besöki Örebro, nu med Rockko i släptåg. Vi behövde inte oroa oss. Det var pusskalas direkt nästan!. Dick belv väl Rocko lite missnöjd med att Bella ville lägga beslag på hans husse lite väl mycket, Hon verkar nämligen ha förälskat sej i min äldsta son….*skrattar*

Ja på den vägen är det nu. I morron ska jag äntligen få hem Bella. Roligt, spännande, men samtidigt lite sorgligt,för Bellas matte blir ju av med sin älskade vovve. Bella kan inte stanna kvar hos sin nuvarande matte, av skäl som jag inte tänker gå in på här. Men hon älskar Bella så mycket att hon hellre ger bort henne än ser henne stanna och inte mår riktigt bra. En så totalt osjälvisk handling! Jag är full av beundran inför detta.

Bella kommer att få det bra hos mej, och vi kommer att hålla kontakten med *gamla* matte. Det är delvis därför jag lägger upp denna sida nu. Här kommer jag att skriva om Bellas nya liv, för att C och hennes familj och vänner ska kunna hålla sej uppdaterade om hur det går för Bella.

Oj det blev långt det här…..undrar om nån orkar läsa allt….