Igår var en spännande dag för Bella!
Hon var med på jobbet, och igår fick hon åka lastbil med matte minsann….spännande och lite läskigt….men hon var jätteduktig!
Nu kan det ju undras vad i hela friden jag har för ett konstigt jobb egentligen….så jag ska förklara lite:
Jag jobbar på Frälsningsarméns Biståndsprjoekt här i Västerås. Här tar vi emot kläder, handikapphjälpmedel, möbler, sjukvårdsmaterial, datorer och en massa annat från hela Mälardalen och ibland fårn andra håll i landet med. Vi har avtal med landsting och kommuner, och får material som dom inte använder längre, och så får vi en del privat också. Allt tas om hand, repareras vid behov, görs i ordnign och skeppas sedan till olika länder efter begäran. Vi skeppar iväg till hela världen, men mest östeuropa och afrika.
Så det är stora lagerlokaler vi huserar i, vi har en hel våning i en gammal industribyggnad, och där ryms alltså hela vårt lager. Vill ni se mer så ta en titt på http://bistand.fabistand.org
Min uppgift är egentligen att sköta våra hemsidor, och ta hand om de datorer vi får in, men det händer att jag hoppar in på andra uppgifter med om det behövs. Som t ex att köra lastbil. Jag har nämligen ett förflutet som lastbilschaufför, och när nån av våra ordinare chaffisar är sjuka så hoppar jag in, som igår då. Egentligen så är det väl inte det bästa att ha Bella sitta i lastbilen, men det var en kort bit vi åkte så….
Hon skötte sej fint i alla fall. Men sen när vi kom tillbaka så skulle vi ju lasta av alla rollatorer vi hämtat, och då blev det lite problem. Lägligt nog så satt två av killarna och fikade på bänken utanför när vi kom. Den ena, som heter Stefan, kommer bra överrens med Bella, så han åtog sej att hålla i henne medan han ändå satt där med kaffekoppen, och jag hjälpte till att lasta av. Bänken står precis bredvid en stora lasthissen, men det är en utskjutande vägg där, så ibland försvann jag ju ur sikte för Bella och det var itne så bra visade det sej. Så länge jag stod vid lastbilen och hon såg mej var det okej…men när ja började springa fram och tillbaka mellan lastbilen och hissen, då blev hon alldeles hysterisk! Jag tror det var för att jag försvann ur sikte ibland. Och det hjälpte inte att jag dök upp 10 sek senare igen hela tiden….
Nåja, det kommer att bli bättre med tiden, jag förstår att hon tycker det är läskigt när matte försvinner, jag är ju hennes trygga punkt nu. Vartefter hon blir mer hemtam med folket här på jobbet och lokalerna så kommer hon att bli tuffare.
Bellahar kelstund med jobbarkompsien Ulla
Eftermiddagen förflöt i alla fall med omväxlande lek och jobb. Det är lustigt, hemma leker Bella sällan inomhus, är vi hemma så ligger hon ofta och vilar, leker vi så är det bara korta stunder, sen tröttnar hon.
Men på jobbet….då ska det lekas och busas hela tiden av nån anledning….och mitt kontor det ser ut som ett lekis numera, med kramdjur och leksaker över hela golvet…*skrattar*…
Lekis eller arbetsplats?
Avkoppling med tuggbenet
Hon är duktig i alla fall, anpassar sej så lätt och det verkar som om hon blir som Sissy, att bara matte är med så kan man finna sej i det mesta….
På kvällen dök Rocko och Dennis upp som vanligt, och det blev pannkaka i matskålen…sedan lite slappande i vardagsrummet, det gick jättebra igår….lugn och fint…:-)
Idag är det fredag, Bella är hemma och sover med Robin eftersom jag ska till gymet efter jobbet….men det kan vara skönt för henne med en vilodag också emellanåt.
Hund-dagis *fniss*