Den fina stenen som min äldsta son målat. Vi skrev in våra andra två hundars namn också i mindre text…blev så nöjd med den, ville nästan behålla den här hemma….
Ja, fredags, den 4 januari var det 1 år sedan jag tog farväl för alltid av min underbara vackra Bella.
Vi åkte ut till minneslunden , jag och yngsta sonen och tände ett ljus. Stenen som äldsta sonen målat så fint hade klarat väder och vind bra. Det är så vackert där i minneslunden trots att det är vinter och kallt nu. Och fantastiskt att se alla minnessaker som folk lagt där till minne av sina älsklingar. Någon, troligen ett barn, hade ställt dit en burk kattmat….”ler”…så deras katt skulle ha nåt att äta dit den kom antagligen…det är vemodigt och samtidigt fint att gå runt och läsa och titta på allt….kramdjur, koppel, leksaker, godis, ja allt möjligt….det är fantastiskt att se hur mycket folk älskar sina husdjur och sörjer dom när dom går bort…man känner att man är inte ensam i alla fall…
Saknade efter Bella är lika stor nu som nånsin, även om sorgen lagt sej lite. Jag kommer nog aldrig sluta sakna henne. och jag har fortfarande svårt att prata om henne ibland,utan att få tårar i ögonen.
Lite hjälp i sorgearbetet har jag haft av en annan liten dam, fina söta Zaquira. Hon är kompisens hund, och Bella och hon kände varandra. De hade en liten lustig hat-kärleks relation dom där två. Det märktes att dom var glada att se varandra när vi träffades, men ändå måste man hålla koll på dom för plötsligt kunde dom ryka ihop för ingenting. Jag tror dom var för lika helt enkelt och sen skilde det knappt 2 år mellan dom så dom låg nog lite väl nära i ålder.
Lilla fina Zaquria som jag blivit så fäst vid, hon har varit min klippa i sorgearbetet
Hur som helst, Zaquira har hjälpt mej en hel del att hålla tankarna styr, kanske det varit lättare just för dom är så lika till sättet, rörelsemönster, kroppsspråk etc, även om dom var lite olika i temperamentet. Bella var hetsigare, medan Det inte finns mycket som rubbar Zaquiras lugn. Jag har kommit Zaquira väldigt nära den här tiden, kanske lite för nära t o m….Hon har funnit sej väl tillrätta med familjen, hon älskar pojkarna, och dom trivs med henne med. Men hon är inte min Bella…..
- En liten bit av den fina minneslunden, där Bellas sten ligger tillsammans med två små kramdjur som hon älskade och en ljuslykta. Jag köpte ofta såna här små kramdjur på IKEA, för hon tuggade sönder dom rätt snart, Tigger älskade hon och det var den som klarade sej längst….
Bella och jag.... 